Om att vilja två helt olika saker men kanske kan jag göra båda?

 När jag väl tar mig tid att hänga här på bloggen så älskar jag det verkligen. När jag väl själv är inne i bloggandet tar jag mig även tid att läsa andra bloggar. Tyvärr så är det så att jag läser så mycket mindre än förut, hinner inte med på samma sätt som tidigare. Jag vill verkligen utveckla den här platsen tillsammans med instagram men jag behöver hitta mig tiden. Jag känner att jag någon gång vill ge mig mer tid som inte bara ligger på kvällar efter att Hedvig har somnat. När jag jobbade 75% och Hedvig ännu inte var född var jag så himla kreativ och aktiv här och jag skulle så vilja komma tillbaka till det någon gång.
 
 
Samtidigt som jag har den här önskan att få förkovra mig i den här "sociala världen" så har jag ännu en sak som drar i mig. Jag vill starta upp mitt logopedföretag på riktigt. Jag vill föreläsa om röst, kommunikation och sväljsvårigheter. Jag ser att behovet är så himla stort här i Kronoberg och kommer jag bara igång (och får ledande personer att förstå att de behöver utbilda sin personal) så tror jag att jag skulle få en hel del att göra. Det gäller bara att våga och att ta steget. Blev mer pepp och fick energi till just det där idag när jag pratade med en kollega. 
 
 
Jag läser också just nu en kurs på distans, ger mig ju inte mer tid till allt det där andra direkt men jag känner att om jag någon gång ska läsa just den här kursen så är det nu. 
 
Det hela handlar ju om disciplin och om prioriteringar. Och om att våga. Jag hoppas att jag inom en snar framtid får iordning på alla de här tankarna. Det skulle nog ge mig lite ro i själen samtidigt som jag då hoppar på två spännande tåg som jag inte riktigt vet vart det kommer att ta mig. 
 
Det kittlar lite i magen faktiskt och det känns som ett bra tecken.
 
 

En text om året som föräldraledig

Min sista föräldralediga vecka är igång och den avslutas med att Hedvig fyller 1 år. Jag tänkte försöka sammanfatta detta år på något sätt. Jag vet inte riktigt hur än så vi får se hur det här slutar.
 
Jag har försökt skriva lite dagbok men det har blivit mer sällan tyvärr. Första gången jag skrev när hon hade kommit var den 20/1.
 
"Den 14 januari kl20.10 kom hon så äntligen, vår alldeles underbara Hedvig Rut Matilda. 3880g & 54cm. Vi har varit hemma sedan i tisdags och imorgon blir hon en vecka gammal".
 
 
Nästa gång jag skrev var den 24/1
"Hedvig hickar flera gånger om dagen. Hon suger ordentligt vid amning, hon har redan fått en liten blåsa på läppen. Hon är än så länge lugn på dagen. Har inga skrikperioder mer än på skötbordet. Hon vill inte sova i vaggan, helst vill hon sova på oss. I natt var en bra natt då hon faktiskt accepterade att ligga där ett tag och jag tror att jag slumrade till emellanåt. Tidigare har hon varit vaken tre timmar i sträck på natten vilket ju tär på krafterna".
 
 
Och så började den här resan. Till slut hittade hon sina händer och fötter, kunde lyfta huvudet när hon låg på mage, kunde sitta med stöd, kunde sitta utan stöd, åla sig, krypa, ställa sig upp, gå...
 
 
1 år som har swischat förbi men det har hänt så otroligt mycket. Samtidigt som Hedvig har växt som person och blivit en egen liten personlighet, har jag växt som förälder. Jag är en helt annan person än jag var för ett år sedan samtidigt som jag är exakt samma person. Varje dag var ny och lite skrämmande i början, sen tänkte man mer på veckobasis och till sist kan vi se månad för månad vad som har hänt. 
 
Jag minns på ett sätt väldigt lite av året. Kan inte komma ihåg amningsnätter, hur många skrikiga timmar det var i sträck, mina egna storgråtningar av utmattning och hur kroppen kändes efter förlossningen. Jag antar att det är någon sorts mekanism som kroppen för sig med för att man ska kunna/orka/vilja göra det hela om igen. 
Jag minns dock promenader runt sjön, första badet, träffar med föräldragruppen, allt serietittande i början, känslan när jag upptäckte att hon kunde vakna i vagnen ute utan att jag fick smått panik för att vi inte var hemma än, första promenaden när hon faktiskt var vaken det mesta och gillade det, bilturer som hon tog sig igenom sovandes, familjeträffarna, buset, när hon började ljuda, allt kiknande skratt, när hon började smaka på mat och då hon slutade amma på natten. Bland annat.
 
 
Jag måste säga att jag är nöjd med det här året men hjärnan spelar mig såklart ett spratt och tänker "varför gjorde jag inte det, jag skulle ha gjort det här också..osvosv" på sedvanligt Maja-manér. Jag väljer dock att ducka för de där tankarna och klappa mig själv på axlen. Vilken grej. Jag gjorde det. Vi gjorde det. Nu blir det ombytta roller och när jag spatserar iväg till jobbet ligger Hedvig och Kalle kvar och sover (om hon fortsätter med sina fantastiska morgonrutiner vill säga = sova till minst 8). Det blir ett nytt äventyr det. Jobba och vara mamma och även ta hand om mig själv. Det blir nog ett helt annat inlägg det. Det där med egentiden.
 
 
Avslutar med denna text med en grynig mobilbild från häromdagen. Med stökigt golv och lite mys i soffan. Precis så som det har varit för det mesta och det jag kommer att längta till när jag sitter där på mottagningen och har två timmar kvar tills det är dags att gå hem.
 

Yttersttrivsamt.se

Jag har ett bra tag haft delade känslor kring namnet "yttersttrivsamt". Allt är ju inte så himla trivsamt och verkligen inte ytterst. Jag har tänkt och tänkt och tänkt om jag skulle byta helt men samtidigt har jag inte kommit på något annat som jag har fastnat för. Framförallt är det ju instagram som jag varit aktiv på under det här året men suget att blogga har nu smygit sig på mig igen.
 
 
Så jag har funderat fram och tillbaka om hur jag vill att mitt bloggande ska forma sig och till slut har jag kommit fram till följande:
  
 Yttersttrivsamt får hänga kvar och jag blir kvar på blogg.se ett tag fast med ny domän. Nej, allt är inte yttersttrivsamt eller det allra trivsammaste som finns bland allt trivsamt som finns (ni fattar) som postas här men jag hoppas att det här kan vara en plats där ni och jag trivs och känner att det är trivsamt.
 
→ Ytterstviktigt flyttar in mer och mer. Ett av mina (stora) mål för 2018 kommer att influera bloggen detta år. Vi som familj kommer att ha ett "projekt", ett mål för året. Vi vill utveckla oss i vårt tänk kring hållbarhet och konsumtion. Mer om det i ett annat inlägg.
 
 Inför flytten kommer jag att rensa rum för rum här hemma och jag tänker att ni ska få följa med på den resan också. Det ska skänkas, säljas och återvinnas. Inget ska följa med till nästa boende som bara står där utan mening eller som bara ligger i en låda och kommer att göra det ytterligare några år till om det inte finns något affektionsvärde osv. Fast saker behålls såklart även fast de "bara" är fina, jag gillar att omge mig med saker och så ska det förbli.
 
→  Sen blir det en massa annat också såklart, utflykter, inredning, loppisfynd, det vanliga livet liksom och sen ska det planeras bröllopsfest (en försenad sådan) som också kanske kommer att få ta lite plats här. Vi får se.
 
 
Så. Välkomna till → yttersttrivsamt.se ←